Linda

Egentligen så vågar jag verkligen inte skriva här, för jag vet inte vilka som läser och de som läser blir säkert orolig och kmr be mig att skärpa mig. Men jag orkar inte bara ha det inom mig, för jag kan inte prata med någon om detta, för alla tror att jag kmr få anorexia.

Vad är det för fel då ?
Jo jag är så rädd på något sätt, så besviken på mig också. Jag har nog under hela mitt liv hatat min kropp, har alltid varit den tjocka tjejen som någon kille aldrig tyckt varit söt/snygg och sådär. Nu har jag tagit tag i allt, lr jag gjorde det förra sommaren, gick ner typ 7kg kanske. Det blev jobbigt när skolan började med all press och stress, jag tänkte inte på vad jag åt lr så, lr det är fel. Jag tänkte hela tiden på att träna, att jag skulle träna mer och mycket. Jag tänkte hela tiden på mat, att jag inte skulle ätit det och det. Nu vet jag att vissa tänker säga att jag har ätstörningar, men visst det har jag säkert. Men min dröm just nu är bara att få bli nöjd med min kropp, och i och med detta våga tro på komplimanger och våga träffa killar. Ialf så vågade jag inte ställa mig på vågen förns vi kom hem från kreta nu i slutet av juni typ, då hade jag gått upp rätt mkt av det jag gick ner (hade nog dock mens också). Nu har jag gått ner typ 4,4kg. Men jag är så rädd just nu för att väga mig igen, för nu i veckan känner jag att jag fuskat massor och inte rört på mig. Jag blir sååå besviken på mig själv. Jag vill ine gå upp, jag måste gå ner vafan. Jag vill inte börja en ny skola och se ut såhär.
Jag måste också säga att jag nästan inte tänkt "jag har ätit för mkt" och bla bla bla nu när vi börjat med LCHF-kosten, men nu fick jag verkligen panik och nästan gråter . Nu fan ska jag skärpa mig. Jag vill inte vara fast längre, vill inte hata min kropp längre. Vill inte ha den kropp jag har. Ska dock inte gå ner så jag blir för smal. Jag ska bara bli smal.