Helt slutkörd

Hej alla läsare :). Jag har kommit fram till att jag börjat blogga regelbundet, det är ju faktiskt otroligt roligt. Jag vet att jag inte har någon rolig blogg, men jag har faktiskt aldrig bett någon att läsa min blogg. Bloggen startade jag utan att någon visste om den, för att jag skulle kunna skriva av mig. Jag har haft mkt panik, ångest och mått sjukt dåligt och behövt att skriva av mig allt depp. Så orsaken till att jag startade min blogg var att jag ville skriva av mig, skriva sånt som jag inte kände för att snacka med någon om, eftersom att jag ansåg det för privat och att jag inte hade någon att snacka om det med.
Bloggen hittades sedan av en del av mina kompisar, och jag berättade även för några att jag bloggade ett tag efter min start. Jag har aldrig bett någon att läsa det jag skriver, och jag har inte varit så seriös förut med skrivandet. Har som sagt bara skrivit för att skriva av mig förut, därav den oregelbundna uppdateringen.
Det är roligt att jag får fler besökare, nu när jag faktiskt mår hyffsat bra och när det blir rätt regelbundna inlägg och roligare och positivare än förut. 
Ni som känner mig, jag hoppas att ni ser och märker vilken förändring som har skett när det gäller mig. Jag mår faktiskt rätt bra, jag har blivit positiv och jag tkr faktiskt att det borde märkas rejält?

Nu till mitt val av rubrik. Kankse ska berätta varför det står "helt slutkörd"?
Jo det är så att jag har ju börjat gymma som ni vet om, ifall ni inte är en ny läsare då. Men jag skulle dragit till gymmet idag efter skolan, skulle bara hem och hämta kläder och sedan dra direkt till gymmet. Väl hemma, när ja inte fick med mig någon och jag hörde att pappa skulle ut och springa, så bestämmde jag mig för att följa med pappa på en springrunda ist för gymmet.
Sagt och gjort. Det var otroligt JÄVLA jobbigt kan jag lova er. Jag har som längst sprungit 3km i sträck, ganska sakta men ändå varit slutkörd vid hemkomst. Idag sprang jag och pappa en halvmil(5km) med en hastighet på 10km/h. Jag var så sjukt slut, så slut att jag snubblade och ramlade nästan väl hemma. Ramlade mitt på torget, hur lyckat är det liksom ?. Jag kan ju inte klaga på att jag inte kämpade, för kämpar man tills man stupar så är man trött.
Jag kan ju i alla fall känna mig stolt, jag är duktig. !!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0