Linda

Ikväll har jag verkligen varit duktig. Hur mycket det än har tagit emot nu hela dagen att gå ut och springa, så tog jag tag i det och drog ut 20.40. Jag slängde på mig kläderna, skorna och tog min medicin och gick ut. Sprang en halvmil, till Gullmars fram och tillbaka. Det jobbiga var att jag fick håll efter 200m, men trots det så klarade jag att springa samma takt och sträcka som jag brukar. Super duktig är vad jag är!



Jag älskar känslan när man kommer hem efter att ha tränat, oavsett vad det är för typ av träning. Man känner i hela kroppen, till och med i själen att man verkligen varit duktig som gjort det. Det sprids en slags glädje och självkänsla när man vet att man klarat det, när man vet att man ännu en gång tagit tag i saken och tränat. Jag måste verkligen komma igång och träna regelbundet igen, för jag vet hur otroligt mycket bättre jag mår av det. Som jag och pappa brukar diskutera, så får man verkligen ett självförtroende av att träna. Det är en grej man klarar av och när man har klarat en runda man inte kört förut eller bara klarat rundan överhuvudtaget, då får man upp sitt självförtroende. Det är verkligen så, men det är ju våra endorfiner som frigörs i kroppen efter att vi gjort något ansträngande. Tur att dom finns så att man påminns av vad duktig man har varit!