jag är inte stark
Något nog inte så många vet om mig, är att jag är otroligt känslig och jätte nära till tårar. I alla fall när det gäller vissa jobbiga grejer i mitt liv. Börjar även gråta när jag är arg, för jag vet inte vad jag ska ta vägen då.
Varför skriver jag detta? Jo, för att jag började gråta när jag och pappa satt på ett fik idag. Tårarna bara började rinna, och vi bestämde oss för att inte prata mer om just det.
Det är ett känsligt ämne för mig, verkligen superkänsligt. Kan inte riktigt ta mig igenom det, och har faktiskt börjat fundera på att gå till en psykolog och reda ut detta. Jag tar nämligen illa av det, och även andra i min närhet. Orkar liksom inte må på detta sättet bara man pratar lite om ämnet. Klarar inte det. Kanske vore bra o få bearbeta med en psykolog så att jag kan gå vidare och släppa det?
vet inte varför jag skriver detta på bloggen.
