Linda

Ska alldeles snart gå och sova, eller jag borde i varje fall göra det i varje fall. Min mobil ringer klockan 03.30 för att jag ska hinna fixa det sista innan vi åker till Arlanda kl.4.00. Känns ganska overkligt att jag kl.9.50 imorgon befinner mig i Paris. Börjar faktiskt att bli lite flygrädd som vanligt. Tänk om jag aldrig mer kommer att träffa några av er, tänk om jag aldrig kommer att få uppleva livet? Aldrig bli mamma som jag drömmer om att bli. Aldrig få gifta mig med min själsfrände. Tänk om jag aldrig får uppleva att ha barnbarn? Tänk om liksom, inte för att chansen är stor att jag skulle störta, men inget är omöjligt.

Om jag skulle försvinna imorgon eller på söndag så vill jag i varje fall att ni lever vidare för min skull, lev för mig och ta vara på allt. Sörj inte allt för mycket, för jag kommer aldrig lämna er oavsett om jag skulle lämna jorden.